Det tog 4 månader innan poletten föll ner. Jag är pensionär. Jag kommer inte att vara i förvärvsarbete längre och inte ha någon yrkesroll. Jag kommer att kunna göra vad JAG vill och styra min dag som JAG vill. (Ja, och naturligtvis vad Peter vill…)
Fantastisk roligt.
Temat är 40-, 50-, och 60-tal
Jag fick förmånen att följa med mitt forna jobb på den årliga företagsresan. En sista resa med kollegorna. Det var fantastiskt roligt och jag blev lite rörd och sentimental stundtals men jag ångrar mig inte och jag ser fram emot kommande vinter.
Många frågar vad jag gör om dagarna och jag upptäcker att jag står där med tomma ögon och gapande mun. Vad gör jag? Jag gör ju grejer hela tiden men det är ju inte nått man berättar på 30 sekunder vilket är tiden man har på sig innan folk tappar intresset. Har man dessutom stått och gapat ut i tomma luften i 15 sekunder så är ju loppet kört. Och dessutom är det ju inte så intressant för gemene man. 🙂
Jag har faktiskt redan en förmiddagsrutin injobbad som funkar ypperligt för mig. Jag stiger upp vid 6-7 tiden, slår på TVn och ser Nyhetsmorgon. Somnar naturligtvis om i fåtöljen och blir väckt av Peter runt klockan 9. Då dricker vi kaffe och äter frukost. Runt 10-tiden sätter jag mig ner framför TVn och ser ett trädgårdsprogram. Klockan 11 klär jag mig och är redo för dagens uppgifter. Inte undra på att dagarna flyger iväg. 😉
I dag har jag på min agenda att göra detta blogginlägg, ta hand om 10 liter lingon, plocka in alla tomater från växthuset samt kasta ut gurk- och tomatplantorna ur växthuset. Sedan är det dags att göra middag. Troligtvis blir det något av detta som får vänta till imorgon men vad gör väl det. Jag har ju hela livet på mig. 🙂
