Kräk, feber och elände

Vår lilla resa ner till Habo för att träffa det nya barnbarnet slutade i att 85% av styrkan insjuknade i magsjuka.

Jag hade en kollega som varje gång hon åkte söderut för att träffa sina barnbarn fick magsjuka när hon kom hem igen. Detta upprepade sig varje gång i ett par års tid och tillslut tog vi för givet att hon inte skulle komma på jobbet den dag hon sagt utan bli tvungen att vara hemma ett par tre dagar till.
Hon blev konstant smittad av sina barnbarn. Jag å andra hand verkar vara den som smittar barnbarn! 🙁

Det var nämligen jag som blev sjuk först, sedan insjuknade sonen och sedan äldsta barnbarnet. Peter och sonhustrun blev sjuk dagen vi hade planerat att åka tillbaks så vi fick skjuta upp resan hem en dag. Lilla 4 veckor gamla Siv verkar ha klarat sig utav blotta förskräckelsen, tack och lov.

Men före det hann vi faktiskt ut och grilla korv och sedan jag frisknat till åkte vi även på en liten julloppis och cafebesök på Kroatorpet i Huskvarna innan nästa man dukande under. Resten av tiden har kretsat kring kräk, feber och elände.

Korvgrillning på G.
Super goda mackor och godsaker på Kroatorpet i Huskvarna

På vägen bodde vi på ett litet mysigt hotell i Sveg, Hotell Härjedalen Svea af Trampe. Väldans pampigt namn.
Knarriga golv, otroligt lyhört och en trapp som inte gillas av de som har stora tunga väskor och knackiga knän. 😉
Frukosten serverades i salongen uppdukat bara för oss. Riktigt mysigt.

Inte roligt för Peter att konka med min tunga väska uppför trappen. På grund av detta och lyhördheten så får hotellet enbart betyget 4 av 5.
Hotellkorridoren på Hotell Härjedalen Svea af Trampe. Imponerande.
Jättemysig frukost med helt underbar god yoghurt.
Blev rekommenderade av hotellföreståndaren att äta middag på Mannes krog och Pizzeria men det var ingen hit. Scampi till förrätt och laxpasta till varmrätt. Rätt mediokert. får betyg 2 av 5.

Sol har egen semester hos kompisarna i grannbyn. De skämmer nog bort henne allt vad de hinner. Känns lite tomt att inte ha henne där bak i hundburen.

Tomt där bak…

Nåväl, vi tog oss hem trots oväder och snösmockor. Vi höll väster och körde 45:an upp. Gick hur bra som helst. Nu får man väl bara hoppas att man slipper sitta i karantän nästa gång man hälsar på sonen med familj. Det kan bli så att jag, hädanefter blir förpassad ner i källaren de första två dygnen. 😉 Nädå, så blir det inte men om jag fick bestämma så vore det nog inte så dum idé innan vi vet om detta blir ett återkommande fenomen…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.