Sol, vårt livs utmaning!

Första gången jag såg en Aussie var på färjan mellan Bodö och Åå. Hon och hennes husse klev på och han lotsade henne säkert genom båten ut till fören där de satte sig och väntade på att båten skulle stäva ut.
Det var den vackraste hund jag någonsin hade sett. Hon satt där, lugn och stabil med ögonen hela tiden fixerade på sin husse. Jag tänkte att ska vi ha någon fler hund så vill jag ha en sådan hund.
När Peter skulle gå i pension så ville han att vi skulle skaffa en hund så att han skulle ha sällskap under dagarna och ödet ville samtidigt att jag skulle ramla över en annons på en kull Australian Shepard valpar i Umeå. Jag slängde iväg ett mail till uppfödaren och fick napp. Vi skulle bli ägare till en liten tik som hette Sol. Den 23 maj 2020 åkte vi till Umeå och hämtade hem vår lilla Solstråle.

Hon var pigg och nyfiken, totalt orädd och hade en energi som fick oss att baxna. Snabbt insåg vi att här gäller det att aktivera det lilla monstret annars skulle vi snart inga skor, kläder och möbler ha kvar som var otuggade. Leksaker, aktiveringsspel för hundar och en massa annat köptes in. Leksakerna förpassades snabbt till tusen tussar av all sorts material och aktiveringsspelen fixade hon på en kvart, sedan var det inte så intressant längre. Bättre att gnaga på stolsben, elkablar och fjärrkontroller.
Gnaga på husse och matte var också ganska kul. Speciellt husse. Hans armar såg ut som om hade hade gått igenom en tornado full med krossat glas.

.

Hon tog oss fullständigt med storm. Vi var upp över öronen förälskade i denna lilla marodör. Förälskade och helt utmattade. Man kunde inte slappna av en endaste sekund för då var kabeln till dammsugaren eller fjärrkontrollen ett minne blott.
Hon fattade galoppen blixtsnabbt. Vi har aldrig haft en valp som blivit rumsren på så kort tid. Hon lärde sig grunderna som sitt, ligg, inte röra och vänta på ett kick. Hon var helt outstanding då det gällde det men ordet Nej var det sämre med och hon var en aning ostyrig i koppel. Hon kom dock gladeligen då man ropade på henne och hon älskade människor. Därför tyckte jag det var en fantastiskt bra ide att anmäla henne för att få gjord en mentalbeskrivning när hon blev ett år.

Själv kunde jag inte ställa upp som förare eftersom mitt knä trilskades så jag startade operation övertalning på min man. Han var inte så ivrig snarare tvärtom, men jag lyckades övertyga honom om att det här skulle bli kul.

När dagen kom inställde vi oss och den långa väntan började. Det var många hundar där och allt eftersom tiden gick såg jag hur Sol blev mer och mer uppjagad. När det tillslut blev vår tur var hon som en tickande bomb, redo att brisera vilken sekund som helst.

En mentalbeskrivning består av flera olika moment som hunden ska klara av.
Moment 1: Hur klarar hunden av kontakt med andra människor.
Peter fick leda fram Sol till en grupp människor som stod på rad. Sol började studsa upp och ned som en gummiboll. Hon hoppade på varenda människa i raden två gånger. Först framifrån sedan bakifrån på vägen tillbaka. De fick sedan gå fram till testledaren som blev fullständigt överfallen. Därefter ska testledaren klämma och känna på Sol vilket inte var lätt eftersom hon var i konstant rörelse hela tiden. Hoppade, studsade och snurrade.
Moment 2: Lek
Sol kopplades lös och Peter blev beordrad att vifta med en leksak, i detta fall en repstump och sedan kasta det till testledaren som kastade det tillbaks till Peter som i sin tur kastade iväg den ut i gräset. Sol sprang som en dåre efter leksaken till dess att Peter kastade iväg den ut i gräset. Då föll polletten ner och det gick det upp för henne att hon var lös och kunde springa iväg vart hon ville. Vilket var precis vad hon gjorde…

Hon sprang runt oss som en toka med tungan hängande utanför och en frånvarande glansig blick. Peter gick in i en liten stuga som stod där och Sol sprang också in i stugan så att Peter kunde koppla henne.

Där skulle vi ha avbrutit om vi varit smarta men det var vi naturligtvis inte. Vi fortsatte testet.

Moment 3: Att springa efter ett rörligt föremål och gripa tag i det.
Sol kopplades åter lös och Peter höll i halsbandet. När den vita trasan åkte iväg längst banan släppte Peter lös Sol. Hon sprang ikapp trasan tog den i munnen men släppte den kvickt för att än en gång löpa amok. För allt vad tygeln höll sprang hon först upp mot skogen där hon vände efter ca 50 meter och kom farande rakt mot oss. När vi försökte ta fast henne vek hon skickligt undan några centimeter till godo och rusade i vansinnig fart åt andra hållet i femtio meter innan hon åter vände och fick se ett vattenfyllt dike som hon dök ner i och plöjde genom så att vattnet stod som en kaskad på båda sidorna om diket. Jag svär att diket var tömt på vatten efter hennes framfart. Sen sprang hon runt oss, fortfarande helt okontaktbar till dess att en av killarna i gruppen pekade på henne med ett finger när hon passerade tätt förbi honom. Helt oväntat kastade hon sig plötsligt omkull på marken med benen rätt upp i luften. Pang, du är död!

Då avbröt vi spektaklet innan testledaren gjorde det. På så vis finns det inga bevis på vad som hände utom i minnet på de människor som var med. Jag kan sätta en hundring på att de kommer att berätta om den skogstokiga Aussien som löpte amok och hennes ägare som förvånande nog förväntade sig att hon skulle klara av testerna på en mentalbeskrivning. Vet inte vem de har mest roligt åt, Sol eller Husse och matte.
Själv stog jag där som ett fån och visste inte om jag skulle gapskratta eller bryta ihop. resultatet yttrade sig som en liten rund tant med hängande armar, stora runda ögon och gapande mun.
Jag hade laddat mobilen för att kunna ta massor med kort men det blev bara en filmsnutt tagen när testledaren försökte klämma och känna på Sol… Sedan eskalerade kaoset och jag blev paralyserad.

Efter detta fick Sol och husse gå lydnadskurs. Vi tänkte att det kanske skulle få henne att vänja sig med andra hundar och människor och inte bli så uppspelt. Detta var vi tvungen att avbryta efter 4 gånger. Halva tiden gick åt att lugna ner henne och det slutade alltid att Peter fick stå med henne i ett hörn 40 meter från alla andra hundar, utstött från gruppen.

I dag är Sol drygt 4 år och jag kan bara konstatera att hon är hundarnas Dr. Jekyll and Ms Hyde. Ena stunden en exemplarisk liten hund, uppmärksam mot sin förare och lydig. I nästa stund går hon bananas och gör precis det hon själv känner för.

Hon vill alltid vara med, vad man än gör. Öppnar man ett köksskåp för att plocka ut en skål så har man hennes huvud i skåpet. Hon är en diva, får hon inte all uppmärksamhet så blir hon skitsur och grinig. Hon älskar att bli fotograferad, sätter sig och visar upp sin allra vackraste sida så fort man plockar upp mobilen eller kameran. Hon blir fort uttråkad. Händer ingenting under ett par timmar så ser hon till att skapa action. Hon plockar fram leksaker, bollar eller helst av allt husses sockor som hon dänger hit och dit. Då vet hon att åtminstone husse vaknar till liv.

Tänkte att jag skulle fortsätta med rallylydnadsträningen nu när jag har blivit pensionär. Rallylydnad passar mej eftersom man inte behöver kuta runt som en galning som i agility. Man går 95% av tiden med hunden bredvid sig. Lugnt och sansat. Man kan träna hemma och behöver i stort sett inga redskap för att genomföra övningarna. Det är mer en fråga om lydnad än snabbhet och smidighet.

Vill ni lära er mer om Rallylydnad, kolla här: