Vår lilla resa ner till Habo för att träffa det nya barnbarnet slutade i att 85% av styrkan insjuknade i magsjuka.
Jag hade en kollega som varje gång hon åkte söderut för att träffa sina barnbarn fick magsjuka när hon kom hem igen. Detta upprepade sig varje gång i ett par års tid och tillslut tog vi för givet att hon inte skulle komma på jobbet den dag hon sagt utan bli tvungen att vara hemma ett par tre dagar till.
Hon blev konstant smittad av sina barnbarn. Jag å andra hand verkar vara den som smittar barnbarn! 🙁
Det var nämligen jag som blev sjuk först, sedan insjuknade sonen och sedan äldsta barnbarnet. Peter och sonhustrun blev sjuk dagen vi hade planerat att åka tillbaks så vi fick skjuta upp resan hem en dag. Lilla 4 veckor gamla Siv verkar ha klarat sig utav blotta förskräckelsen, tack och lov.
Men före det hann vi faktiskt ut och grilla korv och sedan jag frisknat till åkte vi även på en liten julloppis och cafebesök på Kroatorpet i Huskvarna innan nästa man dukande under. Resten av tiden har kretsat kring kräk, feber och elände.
På vägen bodde vi på ett litet mysigt hotell i Sveg, Hotell Härjedalen Svea af Trampe. Väldans pampigt namn.
Knarriga golv, otroligt lyhört och en trapp som inte gillas av de som har stora tunga väskor och knackiga knän. 😉
Frukosten serverades i salongen uppdukat bara för oss. Riktigt mysigt.
Sol har egen semester hos kompisarna i grannbyn. De skämmer nog bort henne allt vad de hinner. Känns lite tomt att inte ha henne där bak i hundburen.
Nåväl, vi tog oss hem trots oväder och snösmockor. Vi höll väster och körde 45:an upp. Gick hur bra som helst. Nu får man väl bara hoppas att man slipper sitta i karantän nästa gång man hälsar på sonen med familj. Det kan bli så att jag, hädanefter blir förpassad ner i källaren de första två dygnen. 😉 Nädå, så blir det inte men om jag fick bestämma så vore det nog inte så dum idé innan vi vet om detta blir ett återkommande fenomen…