Tänk så fantastiskt roligt det är varje vår när man hör Bergfinken första gången. Några veckor senare känns det som man ska bryta ihop kl 4 på morgonen när skränet av Bergfinkar väcker en ur törnrosasömnen. Kärlek har förvandlats till hat på enbart några veckor men nästa vår är agget glömt och man blir åter igen lycklig som ett barn när man hör vårens första bräkande.
Jag läste just nyheterna att två fartyg har kolliderat på Nordsjön. Hur är det möjligt? Hur kan två fartyg krocka med varandra ute på ett hav? De borde ju se varandra på flera sjömil. Och visst har de radar och diverse smart utrustning? Eller?
Sedan slår det mej att kunde min pappa och min farbror frontalkrocka med varsin 9 hk Skidoo Elan mitt på Svartbergsmyren så kan även två stora fartyg krocka på ett stort hav.
De kom från varsitt håll och körde emot varandra på skoterspåret. Strax före mötet så svängde de båda av spåret åt samma håll och frontalkrockade(!).
Min mamma satt på kälken bakom pappa och hon höll fullkomligen på att skratta ihjäl sig när chocken släppte. Pappa var rosenrasande på min farbror för att han svängt till vänster. Alla begriper ju att man håller till höger vid möte! Problemet var att min farbror hade inget körkort så han hade ingen sådan regel i huvudet. Tack och lov så hade dessa skotrar så små motorer att det gick så sakta när det small så alla klarade sig utan skador.
Undras vad kaptenerna på fartygen skyller på? 😉
Jag kan inte släppa det tragiska som hände skådespelaren Gene Hackman och hans fru. Tänk er att förvirrad och glömsk irra omkring i huset och kanske förstår han ibland vad som hänt med hans fru men glömmer bort det till dess att han hittar henne nästa gång… Och hunden… Den stackaren dog säkert av brist på vatten.
Det är nog viktigt att man försöker hålla regelbunden kontakt med nära och kära när man blir äldre. Jag är värdelös på det. Måste bättra mej. Kan ju vara bra att någon kommer och åtminstone räddar hunden…